För något år sen när vi hämtade gran uppe i Svansbo som vanligt så fick Pemelie syn på en riktigt riktigt grann gran. Den var även grand (francais mon ami).
- Vi tar den här, sa den något stelfrusne Pemelie.
- Men den är ju jäkligt stor alltså, responderade kvickt den snygge killen som var med i skogen.
- Nej, den ska vi ha. Honken får hjälpa oss att såga av lite, svarade Pemelie med bestämd röst.
Eftersom Killen som var med i skogen nu inte vill trampa på några av Pemelies älskade tår så visar han Honken var han ska såga granen för att göra den mindre.
- Men hallå, nej inte så mycket. Då blir det ju inget kvar av granen, fortsätter Pemelie.
- Visst har vi högt i tak hemma (den tiden de bodde i lägehet med 3 meter i tak), men den kommer inte gå in i lägenheten, svarade en något förvirrad Kille.
- Jo, nu tar vi den. Det är iiiiiiiinga problem, tyckte Pemelie.
Eftersom Killens svärfar tillika Pemelis far tidigare instruerat Killen om hur han ska agera mot kvinnor så går Killen motvilligt med på Pemelis önskemål.
Killen svärfar hade då tidigare nämnt att man alltid ska gå med på vad kvinnor vill för husfridens skull.
Honken ställer villigt upp på att såga av ca: 1 meter av granen och den baxas in i den lilla Renaulten. Takräcken var inte att tänka på. Med öppen lucka och gran i hela kupén drar färden mot Köping och granbeklädning.
Resan var inte enkel den dagen mina vänner. Tänk er att hela tiden ha grangrenar i grenen, ansiktet, under tröjan och i kalsongerna, samtidigt som man ska styra en bil på hala vägar och underhålla en övertänd Pemelie som talar om den fina granen som nu är tagen.
Vid hemkost tas granen med mycket möda och stort besvär ut ur bilen och åbäket dras upp för de tillsynes oändliga trapporna. Granen ställs utanför dörren eftersom den måste tina lite granna. I hela trappuppgången finns nu omkring 4 kilo granbarr. Granen är dock fortsatt otroligt tät, fin och groteskt stor.
Någon timme går och Pemelie säger till killen:
- Vi tar in den, vi tar in den! Vi måste klä den NU!
Med husfriden i bakhuvudet går Killen ut och ska ta in granen och inser ganska snart att denna 4 meter bjässe aldrig kommer få plats i vardagsrummet.
- Pemelie, vi måste nog kapa lite...
- Nej, nej vi testar, säger Pemelie.
- Husfriden, muttrar Killen lite tyst.
Granen tas in och när den reses är vinden på god väg att sammanlänkas med våningen under.
- Ok, kapa lite då, säger Pemelie. Precis som om det hela tiden varit planen.
När Killen ska kapa granen så flyttas sågen, som övrigt lånats av låt säga Morgonmackan och Hansson, framåt tillbaka tills Pemelie är nöjd. Såga, såga, såga genom den grova stammen och hela 1 meter är borttaget.
Åter reses granen likt de amerikanska soldaterna med flaggmonumentet. ICKE gick det denna gång heller.
Killens tålamod är nu helt slut och toppen sågas av.
Reslutatet blev sen en gran som tog upp halva rummet av bara sin bredd och en stjärna som fanns någonstans mellan grenarna uppe i taket.
Men den var tät iallafall och Pemelie & Killen lever idag fortsatt tillsammans.
Denna gång, för husfridens skull, så fick Pemelie själv välja gran. Den är jättefin och jag tycker inte att det gör något att den är lite gles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar